Vårt minne är väldigt komplext och kan delas in på en mängd
olika sätt. En vanlig uppdelning är den mellan Korttidsminnet,
Arbetsminnet och Långtidsminnet.
Korttidsminnet är det minne som håller kvar information under
tiden som ett problem ska lösas - exempelvis ett telefonnummer
som man läst och sedan ska slå på telefonen. En del av det som når
korttidsminnet kan lagras till långtidsminnet, men långt ifrån allt.
Arbetsminnet är till stor del kopplat till vår uppmärksamhet och
är det minne som ansvarar för att under en tid hålla information
tillgängligt och arbeta med den. Beroende på vilka strategier för att
hantera information en person har, brukar en i regel klara av att hålla
7 +/-2 informationsenheter i arbetsminnet samtidigt innan det blir för
mycket.
Långtidsminnet rör sådant som vi minns under lång tid. Där kan
flera olika former av minnen lagras:
Faktakunskaper (semantiskt minne)
Rörelser och motoriska sekvenser (proceduralminne)
Händelser och upplevelser (episodiskt minne)
Hur vi navigerar i rummet (rumsligt minne)
Vid inlärning av ny information som en person senare ska minnas,
så är flera processer inblandade. I den s.k. inkodningsfasen
krävs att uppmärksamhet riktas och hålls kvar på händelsen
eller informationen. Därefter följer lagringsfasen samt
framplockningsfasen. I lagringsfasen sparas informationen på ett
sätt så att den senare kan plockas fram. Framplockning är den del av
minnesprocessen som innebär att ta fram och erinra sig sådant som
tidigare kodats in och lagrats. Minnet kan testas genom olika moment
för att undersöka vilken process det är som brister.